Jag har jobbat med e-learning i 10 år. Och varje gång jag berättar för en bekant vad jag gör tvingas jag förklara vad e-learning är. Troligtvis för att det är en dålig term. Som dessutom bara blir sämre och sämre i takt med att den interaktiva, digitala utbildningsformen blir alltmer självklar i olika digitala medier. Paradoxalt nog tänker jag att ju mer vi utsätts för e-learning i vardagen, desto märkligare blir det att benämna det över huvud taget med ett namn.

Har du lärt dig något nytt idag? Var det via ett digitalt medium? Var det e-learning?

Låt mig förklara vad jag menar med några exempel:

En djupdykande intervju med Susanne Bennett, rösten bakom Siri, blandar korta ljudinspelningar, med pedagogiska bilder och texter för att läsningen ska bli intressant.

Behöver du lära dig om innertemperaturen på perfekt grillad lax eller hur du lyckas med den helstekta oxfilén finns det självklara instruktioner på Youtube, Ica.se eller ja… Google.

I en utbildande artikel (från 2013!) på chef.se får du en snygg progress bar i överkanten som hjälper dig få en översikt över hur omfattande innehåll du håller på att ta till dig. Om du inte läser artikeln på telefonen dvs. (Det var ju från 2013…)

För ett tag sedan läste jag ett reportage på aftonbladet om “miraklet i Ånnsjön” som använde mängder av berättartekniker jag önskat att vi kunnat använda i e-learning-produktioner men tvingats förenkla pga tekniska begränsningar i författarmiljön.

Nej, vi gör ju e-learning. Det är något helt annat! Eller?

Vi gör ju e-learning. Det är något helt annat! Eller?

 

Har du sett andra inspirerande exempel på digitalt lärmaterial i din vardag? Kommentera gärna och dela med dig.